Midsommar i Sälen 2024

Solen skiner över Högfjällshotellet i bakgrunden av min vy här i stugan, och jag är åter i mitt paradis här på planeten Tellus. Ni som känner mig vet att jag inte dras till stränder i soliga och varma länder,  jag älskar friheten som finns i vår svenska natur och framför allt befrielsen som finns i det otroliga fjällandskap vi har här i Sverige.

Den här gången är vi tillsammans med vår vän Micke, och det ska bli så roligt. Jag ska också utnyttja tiden till att springa. Springa i fjällen är ju den bästa löpningen, och jag ska försöka springa varje dag.

Som vanligt när jag kommer hit så känner jag harmonin flöda genom kroppen, och lugnet lägger sig. Vi kom hit vid 15-snåret och fortfarande, när klockan närmar sig midnatt och vi sitter och tittar på "Sommaren med släkten", så sitter jag med ett fånigt leende på läpparna!

Igen, jag känner mig så ödmjuk och harmonisk när jag kommer hit till den här miljön med böljande fjälltoppar. Det är så svårslaget, och det är svårt att sätta ord på det. Men jag mår verkligen så himla bra här, och jag kan verkligen känna hur vilopulsen tappar tio slag per minut. Direkt när jag kliver ur bilen liksom.

Sen när vi stökat undan all packning och sätter oss på altanen och även om det var rätt kyligt idag, så den känslan som infinner sig när vi tar ett välkomst glas med vin och blickar ut. Blickar ut och till vänster har vi Storfjället, och tittar vi höger ut så ser vi Östfjället, och mitt emellan ligger det röda Högfjällshotellet. Små smala och låga fjällbjörkar skymmer lite av vår sikt, men det är en utsikt utan moln på himmlen, och solen som smeker sig ner bakom Östfjället. Den rofylldheten är helt omöjlig att slå!

Mina ögon är ikväll lite röda av att jag blir rörd av den här tillvaron, och harmonin jag känner. Eller om det är vinet som Micke fyllt mig som talar? Det kan vara fifty/fifty! :) 

För mig är det här mitt: "Jag vill leva och dö i Norden!"