Hur gör man för att springa 10 mil?
Ja hur göra man, hur planerar man träningen för det? Dessutom i fjällmiljö med över 3000 höjdmeter! Ja, jag vet inte, men det är min nästa utmaning!
Jag har försökt återkomma till långlöpningen och anmält mig två år i rad till Sälens fjällmaraton, och båda gångerna har jag nu fått ändra min anmälning till att bli halvmaraton. Jag har ju sprungit Sälens fjällmara flera gånger, och även i Åre och Idre, och jag vet ju med mig att jag inte har tränat tillräckligt i år för att kunna klara 42 km i fjällmiljö.
Och det beror ju bara på mig, jag har inte prioriterat min träning tillräckligt, inte haft kontinuitet i min träning. Så nu tänker jag att om jag anmäler mig till en GIGANTISK utmaning så jag måste ta tag i mig själv, mitt liv och min träning.
Jag har deltagit i träningsprogram som lovar att på tio månader så ska man klara av att springa tio mil. Så jag vet ju att det går! Men det har inte varit min typ av träning, så jag måste hitta ett eget träningssätt. Jag har ju som sagt inte haft rätt prio, det har varit så lätt att ducka från träningen, och säga att "ja, vi sätter och tar ett glas vin", eller jag har varit och "tränat med hunden" så jag orkar inte sticka ut och springa nu när klockan sju på kvällen. Nu gäller det att komma ifrån dessa tankar och skapa full fokus på målet om ett år!
Det får inte vara ett problem att knyta på träningsskorna när klockan är nio på kvällen. Det kommer vara ett problem att snöra på sig klockan 6 på morgonen, jag är ju verkligen inte en morgonmänniska! Jag vill inte gå upp före klockan nio, oavsett vad jag gjort kvällen innan. Det är ju ett problem egentligen, i arbetslivet och träningslivet. Jag vet inte hur många morgonmöten jag missat då jag inte vaknat på morgonen. Jag är en kvälls/nattmänniska!
Men för att återkomma till grundproblemet, hur gör man för att komma i form att springa 10 MIL om ett år? Jag har verkligen ingen aning, men jag antar jag måste börja komma igång och hålla mig till att faktiskt träna ett antal pass varje vecka. Just nu snittar jag på två gånger per vecka och det är ju alldeles för lite, t.o.m. för lite för att fixa ett halvmaraton i Sälen. Så jag tänker att jag behöver ta det hela med en lugn ökning. Nästa vecka får det bli tre löppass, varav ett ska vara närmare 2 mil, ja, jag har det i mig... Sen får det bli en succesiv ökning (i lugnt tempo, annars går en 53-årig gubbe sönder) till att klara av 5-6 löppass i veckan. Dessutom måste jag lägga in lite styrketräning, annars kommer mina redan trasiga knän att gå sönder ännu mera.
Jag vill inte avslöja mitt mål ännu, jag vet inte ens om loppet kommer bli av nästa år, men jag vet att jag vill satsa på det! Med tanke på vilken tid jag behöver lägga ner på detta så blir det ju lite svårt att få ihop allt, jag vill ju även göra saker med min familj och göra saker med med mina hundar och kompisar. Sen har jag också gamla fäder (en biologisk och en adotptiv - inte partners... :) ) som börjar kräva en massa jobb. Så det finns ju verkligen utrymme för att prioritera om, och det kan komma att bli en livsavgörande prioritering. En prioritering som jag länge tänkt att jag behöver göra, och den kommer att vara så bra för mig ändå. Det kommer inte bli lätt, men det är ett måste för att jag ska kunna må bra.
Men "asså", att springa tio mil, det är ju något som kommer ta lite tid när man genomför själva loppet! Om jag har en bra löpar-dag just nu så springer jag en mil på 55 minuter, och om vi avrundar uppåt (eftersom första milen kanske går på 55 minuter, då kommer ju inte andra milen ha samma tid, utan kanske 65 minuter. Så med avrundningar, om jag snittar på en timme per mil, så kommer ett 10-mils lopp alltså ta MINST 10 timmar! Och jag funderar på att göra det i en miljö som har 3300 höjdmeter! Va fan håller jag på med????
Å tredje pilsnern så har jag länge drömt om att kunna springa ultra. Jag har redan sprungit ultra, men det är verkligen ultra-light. Ett par lopp på 43,5 km, ett lopp på 46 km och ett lopp på 50 km. Det sista var tack vare en felspringning på Bergslagsleden Ultra, som var 47 km. Så till slut blev det fem mil. Fast det är ju "marginellt" längre ett maraton, men jag har ju faktiskt varit över den magiska maraton-gränsen ett antal gånger, även om det var sex år sedan.
Nu känner jag mig redo för att ta nästa steg!
Jag känner dessutom att, för att få till den förändring jag behöver göra för mig själv, så behöver jag styra in på den här vägen. Jag ser fram emot sex löppass per vecka. Jag ser inte fram emot att dra ut klockan 5 på morgonen eller klockan 22 på kvällen, men det är vad som krävs för att klara det här, och det kommer göra mig fantastiskt gott!
Jag ser dessutom fram emot framtida långpass på Sörmlandsleden och kanske Sälenfjällen, långpass på tre mil och längre. Jag och naturen, och kanske en kopp kaffe. Med otroliga stigar och bergshällar och fantastiskt vacker utsikt. Det är något som jag saknat i fem eller sex år. Det kommer blir bra det här känner jag.
Dessutom kommer det bli ett helt äventyr, då jag kommer att få åka lite tåg och sköta mig själv. Tror jag. Det kan vara så att C kommer vilja vara med på det här, men det är en lång resa och karg övernattning och sen en lång resa hem. Allt för att börja jobba på måndagen igen!
En bild från första fjällmaran i Åre; 43,5 km på 6 timmar och 41 minuter varav 4 timmar i hällande regn! Fi fasen vad roligt det var!
