Drömmen om att korsa Atlanten

Jag har ju tittat på programmet om att korsa Atlanten på Femman på TV, och för varje säsong så blir jag mer övertygad om att detta är något jag måste göra! På samma sätt som jag känner att jag måste vandra Padjelanta-leden, och att det är något jag måste göra själv. Det handlar om att hitta mig själv på något sätt

Det här med att segla över Atlanten är något jag dras till och jag kan inte riktigt beskriva det, men jag dras verkligen till det. Något med att utmana sig själv, och den här känslan att vara utelämnad och få lära sig lite mera om sig själv. Självklart även äventyret, men jag tror att det handlar mer om den själsliga resan. Jag tror att resan till Padjelanta som jag planerar för nästa år är en del av samma sak, samma tro.

Jag har ju, som den planerare jag är utarbetat en plan för att göra det typ själv. Men den planen innefattar ju alla mina syskon och Simon. Så kanske inte helt själv... Och jag har inte pratat med alla syskon ännu, bara provat idén med Simon och Christian.... Och de är ju lite si-så-där-på... 

Men krasst sett så handlar det om att till en början att införskaffa en lite lagom båt och under två år typ, lära oss att verkligen segla. Ta ut kompass-kurser, hissa spinnacker och lära oss vad som är styrbord och babord. Att förstå alla rep och tampar, och vart de ska placeras och vilket håll de ska dras åt. Att förstå hur vinden rör sig över vattnet, och hur vi ska placera båten i förhållande till vinden. Och få tillfället att njuta av en solnedgång vid horisonten.

När vi väl lärt oss allt det här som handlar om segling, så handlar det om att börja segla lite längre sträckor. Att lära oss att leva på ett begränsat utrymme tillsammans, och vara borta lite längre tid, och börja jobba som ett team, förstå hur vi fungerar och framför allt, hur vi fungerar tillsammans.

Då tänker jag att vi först drar ut till Stockholms skärgård och tillbaka. Året därpå så drar vi lite längre ut, kanske att vi kan segla till Åland för att nästa gång dra rakt över Östersjön till Baltikum. Det senare just för att få ett par dagar utan land och bara horisont och lära oss hur det känns. För att inte tala om att få lära sig lugnet och medvetenheten om hur ensam man kan vara. Med lite tur så får man också lite solnedgång.

Efter det tänker jag att vi byter upp oss till en liten större båt, en båt som skulle kunna ta oss över Atlanten, och testar att segla till England. Då lägger vi båten där och låter den vänta på vår resa över det stora blå.

Det här ju låter lätt, men min plan sträcker sig över 10 år, så det är väldigt seriöst här. Jag har bara två problem med den här planen... Det ene är ju att det är fantastiskt skitdyrt! Första båten kanske man kan införskaffa för 30 lakan, men den andra båten måste ju vara en fem-etta! Då pratar vi om helt andra summor. Det andra problemet är att när jag har föreslagit mina planer så är det ju ingen som jublar direkt... De förstår mina planer, men att "bara" segla över Östersjön kan vara nog.

Jag förstår ju att det här bara är önskedrömmar, men det skulle ju vara så fantastiskt härligt om man kunde genomföra en sån här "grej"! Jag har börjat kolla upp saker och ting, och det visar sig at det finns faktiskt resor över Atlanten som man kan köpa in sig på. De kräver dock lite mera erfarenhet av segling än vad jag kan just nu, men det går ju alltid att ändra... 

Jag känner ju att det här är "sak" som symboliserar mig. Drömmen att göra något som är så ouppnåligt, men ändå. Jag tror tyvärr inte att jag kommer ha möjligheten att korsa Atlanten, det kan vara ett allt för stort projekt. Men drömma får man ju ändå göra!

Under tiden jag planerar för Atlanten så får jag planera resan till Padjelanta, och vem vet, under stjärnorna och helt ensam i de norra fjällen, så kanske jag kommer på hur jag kan genomföra en sådan plan. Eller kanske bara komma fram till vad jag vill, och vem jag är och vad jag vill göra med framtiden.