Det är VÄLDIGT nära nu....

Nu är det nära! En resa som jag faktiskt inte trodde skulle bli av. Jag har en vana av att fega ur när det kommer till såna här lite mer extrema saker. Men nu är tågbiljetten är bokad och grejer är inköpta, så det finns liksom ingen återvändå nu! Nu jävlar kommer det att hända!

Det är exakt en vecka kvar innan jag sätter mig på tåget från Eskilstuna till Ritsems fjällstation!

Det är en resa som jag egentligen planerade att genomföra förra året, men en operation i höger axel satte stopp för den. Vilket betyder att jag har haft ett extra år att planera och fundera. Ändå sitter jag här och känner mig ganska nervös nu. Det är en skum känsla, som jag inte riktigt kan förklara. 

Men operationen gav mig ett extra år att inhandla saker, så nu har jag ett riktigt bra lättviktstält, en schysst sovsäck i dun som inte heller väger så mycket. Vandrigsstavavar som man knappt märker att man har i handen, och kommer hjälpa mig på eventuella toppturer.

Två veckor, ensam i Europas sista vildmark. Det är mycket att ta in. Men samtidigt, det är nog inte det jag är orolig för, utan jag tror att det är kvällarna. När jag slagit läger, satt upp mitt tält, och lagat min "middag". Middag som i bästa fall kommer bestå av frystorkad mat, i sämsta fall uppvärmda linser. När jag kommer sitta själv med mina tankar, utan musik, inget internet! Vart ska jag ta vägen då? Jag är lite rädd för att jag ska bli rastlös. Men det kanske är en bra sak?

Men samtidigt, vad är det att vara rädd för? 

Min chef sa till mig, det här är ett perfekt tillfälle att ordna upp sina tankar. Tankarna som ligger som på rad och väntar på att lösgöra sig, men oftast har vi så mycket att göra, så vi låter inte våra tankar fortsätta. Här, mitt ute i ingenstans, ja då har jag chansen att låta dessa tankar ordna upp sig på led, och sen bearbeta en i taget.

Så det ska bli väldigt spännande och se vad den här lilla trippen kommer göra med mig!

Den lilla trippen jag ska göra är att vandra Padjelanta-leden. Den är ca 16 mil, och det är runt 9-10 vandringsdagar. Om man inte gör t.ex. en topptur. Jag har planerat in att försöka ta mig till Stortoppen på Áhkká. Stortoppen ligger på 2015 meter och är en av Sveriges högsta toppar! Naturligtvis, eftersom jag solo-vandrar så måste vädret vara bra, för det är en fantastiskt tuff vandring, och den kommer ta minst 10 timmar t.o.r. 

Jag kommer vandra från Ritsem, genom nationalparken Padjelanta, som jag tror är Sveriges största nationalpark, till Kvikkjok. Jag har fortfarande inte kollat upp hur jag tar mig från Kvikkjok och hem, men jag tänker att det kommer lösa sig! :)

Mobil-täckningen kommer förmodligen försvinna direkt efter överfarten av sjön Akkajaure, så efter det är jag helt utelämnad till nöd-gps:en.

När jag tänker efter, om rastlösheten och allt, så jag tänker att jag ska föra dagbok. Jag kommer ha med mig minst ett anteckningsblock, där jag tänker att jag ska dels skriva ner allt som har hänt under vandringen, men också avsluta varje kväll med mina tankar. Tankar som jag har haft när jag har gått, men framför allt tankar jag haft när jag sitter vid tältet på kvällen. Så då kommer jag nog ha att göra tills mörkret gör sig påmind.

Jag hoppas också naturligtvis att stöta på andra människor på turen, några kanske jag kommer campa med. Ser fram emot att få lite nya kontakter med likasinnad känsla för naturen, och fjällen.

Jag kommer berätta allt om mina strapatser, och kanske allt som jag tänkt igenom här på bloggen när jag kommer hem. Jag tror att det kommer kunna resultera i många inlägg....