Dags att lämna
Då börjar det bli dags att återigen lämna mitt älskade Sälen efter en vecka här uppe med midsommarfirande, vandring på fjället, lite sol och lite regn. Vi har en dag kvar att njuta av vår utsikt och lugnet och friden som är här uppe.
Det är lite blandade känslor denna gång. Vi kom upp i onsdags, och det var självklart att stressnivån gick ner, men på grund av omständigheter som måste orkestrera så har telefonen ringt och ringt, jag har fått sitta och googla runt på saker, och fan och hans moster helt enkelt! Det gick så långt så att jag helt enkelt stängde av telefonen efter ett långt och stressfullt samtal på midsommarafton, och den är fortfarande avstängd. Intressant känsla att inte ha telefon på tre dagar och framför allt inga social medier, minimalt med internet. Kan rekommenderas faktiskt! Lite svettigt dock att se alla notifieringar som dyker upp (+40 st) pga att kära sambon taggar mig i alla inlägg som hon gör! :)
Efter det, så har det varit mycket mera fröjdefullt, även om ett litet tickande samvete har funnits där bakom och pingat lite någonstans. I morgon ska jag slå på telefonen, och jag vet att jag kommer säkert ha 20 missade samtal, men den dagen den sorgen.
När friden väl kom så har den varit underbar! Det har inte varit skitvarmt, men vi har kunnat sitta på altanen i stugan vi hyr, och titta ut över Storfjället till vänster, i mitten lyser Högfjällshotellet med sin röda siluett i solen. Bakom hotellet tornar Östra kalven upp sig (ett fjäll jag länge drömt om och lyckades springa uppför förra året!), och till vänster har vi Östfjället med södra Kungsleden. Magiskt!
När jag summerar veckan här uppe så kommer jag nog komma ihåg en variation av saker. Som sagt, en del mindre bra, men också många bra. Så jag tänker att jag fokuserar på de saker som varit positiva tänker jag. Jag måste ju ändå ladda batterierna inför torsdag då det är dags för jobb igen.
Först och främst, som jag först nämde. Det är lugnet och harmonin som jag eftersträvar när jag åker hit upp. Framför allt när det lite off-season i Sälen. Midsommar är fortfarande inte en stor grej här bland stockholmare och annat löst folk, så det är fortfarande väldigt tyst här. Just det faktum att vara här när det inte är snö gör ju att det inte finns något ljud av snökanoner på kvällarna. Det är bara så tyst och härligt.
Själva midsommarafton blev till slut bra med vännen Tomas som kom och åt lunch med oss. God mat och en hel del god dryck, och sedan bara jag och Carina och hundarna. Dogsen fick sedan en härlig promenad upp på fjället där de fick sträcka ut ordentligt över vidderna!
Söndagen var verkligen den dag då jag och Tomas lyckades pricka in rätt dag! Strålande sol och en härlig fjällpromenad från stugan med Balder och Loke upp till Snögubben, ner till Storfjällsgraven och sedan upp på Storfjället och fram till Högfjällshotellet! Härlig stigning upp mot den blå himmelen. Storfjället är också så bra att det är lite jobbigt att ta sig upp för det så man möter inte så många människor, framför allt inte när de som varit uppe för att "bara" fira midsommar är på väg hem igen.
Det var en otrolig känsla när vi passerat det som är Fjällmaraton Sälens högsta punkt uppe på Storfjället, och vi begav oss ner på väster sida av fjället mot två små fina "sjöar", och vi såg att det fanns inte en enda människa på en kilometers håll. Då kopplade vi loss hundarna, och vilken rush det blev ner mot dessa sjöar!
Det blev ett bra avstamp för att ta en fika med lite mackor och kaffe där på fjället. Det är svårt att beskriva den känslan av att sitta på ett stort fjäll, i vildmark med utsikt över, vad som känns som hela världen och ta en kopp kaffe och tycka att det är nästan för varmt, och ha två "små" lurvtussar runt fötterna!
Jag tror att vi gick ungeför 1½ mil den dagen. Utan stress, bara två kompisar, två hundar och hel del sol, och framför allt öronbedövande tystnad!
Det är det jag menar med mitt paradis. Här uppe finner jag ro, och en stressfri miljö och kan faktiskt komma på tanken att stänga av telefonen och sociala medier, och dessutom tycka att det är en bra idé. Det är så enkelt att komma upp på kalfjället här och förlora sig i tid och rum, och inse att det enkla livet är så mycket bättre.
Vi har haft till och från väder denna vecka, men även grejen att stå på altanen och titta ut på ett molnindränkt Storfjäll, eller som nu när regnet vräker ner och molnen sveper förbi stugan, det är för mig så mycket harmoni så det nästan värker i hjärtat. Jag älskar att höra regnet mot taket!
Jag har för tillfället verkligen inte råd att köpa en stuga här uppe, och framför allt inte i den delen jag helst vill bo, men jag känner mig helt övertygad om att det är här jag kommer att hamna en dag. Jag njuter allt för mycket av vara här på sommaren, framför eftersom det inte är så mycket folk och jag känner mig helt tillfreds att vara lite off från allt, och varje gång jag åker härifrån så känner jag som att det är en bit av mig som stannar kvar här. Eller om det är en bit av min själ som förtunnas.